Sanct Henriks-kretsen V: Hiljaisen messun ordo II

Tässä on Sanct Henrikskretsenin hiljaisen messun ordo sivulta 9 sivulle 14. (ks. sivut 1-8)

Ordo
<<9>>V.

Prästen: Herren vare med eder.
Församlingen: Med dig vare ock Herren.
Prästen: Upplyften edra hjärtan till Gud.
Församlingen: Vi upplyfta våra hjärtan.
Prästen: Låtom oss tacka Gud, vår Herre.
Församlingen: Allena han är värdig lov och pris.
Prästen (vänd mot altaret): Sannerligen är det tillbörligt, rätt ch saligt ,att vi alltid och allestädes offra dig tackoffer, o Herra, allsmäktige Fader, evige Gud, som tillika med din Son och den Helige Ande är En Gud och En Herre. För alla dina välgärningar emot oss tacka vi dig, synnerligast därför att du för oss utgivit din enfödde Son och genom honom och hans kors berett os syndernas förlåtelse, liv och salighet, samt än i dag dukar för oss i dina fienders åsyn det bod, kring vilket du i din förunderliga bamhärtighet samlar alla dina heliga till at vara allt innerligare förenade med Kyrkans Huvud, som är Kristus Jesus, vår Herre, och med varandra i ett de heligas samfund. Ty välsignelsens kalk, över vilken vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet i Kristi blod? Bröder som vi bryta, är icke det en delaktighet av Kristi kropp? Eftersom <<10>> det är ett enda bröd, så äro vi, fastän många, en enda kropp, ty alla få vi del av detta ena bröd. Liksom kornen till detta bröd en gång voro kringspridda på fälten, men samlades och blevo till ett, så samla, o Herre, din Kyrka från jordens alla ändar, att det i tiden må vara en Herde och en bjord och att skaran av de fullkomnadee i härlighetens gästabudssal må vara fultalig. För brödet, som är nedkommet ifrån himmelen, och som given världen liv, och för vinträdets frukt, av vilken vi en gång dricka i det fulkomnade riket, upphöja och prisa vi dig, mäktige Gud, himmelske Konung. Vi ära och tillbedja ditt heliga namn, instämmande i ärkeänglarnars, änglarnas och alla de himmelska härskarornas. Kerubims och Serafims, lovsång inför din tron, liksom och i alla dina heligas lovsång mitt i tidens vedermöda.

Församlingen (stående): Helig, helig, helig, Herre Gud allsmäktig. Fulla äro himlarna och jorden av din härlighet. Hosianna i höjden. Välsignad vae han, som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden.

Prästen (knäböjer på epistelsidan): Fader vår, som är i hemmelen. Helgat varde ditt namn. Tillkomme ditt rike. Ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss i dag. Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro. Och inled oss icke i frestelse. Utan fräls oss ifrån ondo.

<<11>>Församlingen: Ty riket är ditt och makten oh härligheten i evighet. Amen.
Prästen: Skåda ned till oss, o Gud, och välsigna och helga detta bröd. I Fadrens och Sonens och den Helige Andes namn välsigna vi detta bröd – och vi bedja dig, himmelske Dafer, nedsänd din Helige Ande och gör detta bröd för oss till Sons, Jesu Kristi, lekamen, vilken i den natt, då han förråd vart, tog brödet, tackade, bröt det och gav sina lärjungar och sade: tågen och äten, detta är min lekamen, som för ede utgiven varder; gören det till min åminnelse.

Församlingen: Amen.
Prästen: Skåda ned till oss, o Gud, och välsigna och helga denna kalk. I Fadrens och Sonens och den Helige Andes namn välsigna vi denna kalk – och vi bedja dig, himmelske Fader, nedsänd din Helige Ande och gör denna kalk för oss till din Sons, Jesu Kristi blod; vilken sammalunda och tog kalken, tackade och gav sina lärjungar och sade: tagen och dricken härav alle; denna kalk är det nya testamentet i mitt blod, som för eder varder utgjutet till syndernas förlåtelse; så ofta som I det gören, så gören det till min åminnelse.
Församlingen: Amen.
<<12>>Prästen: O, guds Lamn, som borttager världens synder.
Församlingen: Förbarma dig över oss.
Prästen: O, guds Lamn, som borttager världens synder.
Församlingen: Förbarma dig över oss.
Prästen: O, guds Lamn, som borttager världens synder.
Församlingen: Giv oss din frid och välsignelse.
Prästen (vänd till Församlingen): Herrens frid vare med eder.
Församlingen: Med dig vare ock Herren.
Prästen: Det heliga åt de heliga.
Församlingen: En är helig – allena Herren Jesus Kristus. I honom äro vi Gud Fader till ära.

SAKRAMENTETS UTDELNING.

Prästen (efter varje utdelning): Vår Herre Jesu Kristi lekamen och blod, som I nu<<13>>haven mottagit, bevare eder kropp och edes själ till evinnerligt liv. Amen.
(Prästen må ock ansluta ett bibelord till ovanstående ord.)

VI.
Prästen: Herren vare med eder.

Församlingen: Med dig vare ock Herren.

Prästen: Låtom oss taca och bedja: (beder vänd mot altaret):
Allsmäktige, evige Gud, vi tacka dig av hjärtat, att du denna stund nådeligen bespisat oss med den andliga mat, som är din Sons, vår Frälsares Jesu Kristi heliga lekamen och blod, och att du därigenom har givit oss en förnyad försakran därom, att vi äro införlivade såsom lemmar i din Sons kropp, som är din Kyrka på jorden, och att vi desslikes äro delaktiga av medborgarskapet i ditt eviga härlighetsrike. Vi bedja dig i ödmjukhet, himmelske Fader, bistå oss med din nåd, att vi må förbliva i detta heliga samfund och göra alla de goda gärningar, vilka du berett oss, att vi skola vandra i dem. Genom Jesus Kristus, vår Herre, vilken med dig och den Helige Ande vare all ära och härlighet från evighet till evighet.
Församlingen: Amen.

<<14>>Prästen (vänd till Församlingen): Tacken Herren, ty han är trofast och hans godhet varar evinnerligen.

Församlingen: Gudi vare tack och lov. Halleluja.

Prästen: Herren välsigne eder och bevare eder. Herren låte sitt ansikte lysa över eder och vare eder nådig. Herren vände sitt ansikte till eder och give eder frid. I Fadrens och Sonens och den Helige Andes namn, Amen.

(Mässan kan avslutas med Psalm ur Psalmboken).

Kommentointia
Enpä usko, että Sanct Henrikskretsenin ordoa on verkossa aikaisemmin ollut. Oma kysymyksensä on, missä yhteyksissä tätä ordoa käytettiin. Tämän ordon - eli siis "Ordning för den Heliga Mässan, när den fias å annan tid än den vanliga högmässan." on siis kirjoittanut Bengt Serenius (Sanct Henriks skriftserie nr 1. Hangö 1942.) käyttäen sekä katolis-apostolisen kirkon (minkä?) liturgiaa että Rosendalin rukoushetkien kirjoja.

Myöhemmin Sanct Henriks-kretsen julkaisi toisen ordon, joka oli tietääkseni enemmälti käytössä. Se oli "Ordning för stilla mässa och enskilt skriftermål" (1953). Se ei juurikaan poikennut normaalista päämessun kaavasta, tosin yhteisenä esirukouksena käytettiin aina litaniaa ja uskontunnustuksena Nikean uskontunnustusta. Tuosta ordosta ei sen enempää; Johansson on kirjoittanut siitä muutaman sanan enemmänkin, kiinnostuneet ja nimenomaan ruotsia paremmin osaavat voivat käydä niille lähteille, joita itse olen käyttänyt. (Johansson 1973, 57).